Olja är lika med risk
Energikrisen, som orsakats av USA:s och Israels attacker på Iran, kan bemötas på flera sätt. De sätt som ter sig som enkla hanterar bara symptomen. T.ex. sänkta skatter på fossila bränslen. Krishantering som handlar om att minska beroendet av fossil energi minskar däremot risken för att vi ska behöva hantera samma kris igen. Ur ett geopolitiskt perspektiv finns goda skäl att fasa ut fossila bränslen. Världens stora oljereserver kontrolleras av länder som Saudiarabien, Venezuela, Iran och Irak. En av de största oljeproducenterna är Ryssland. Samtliga dessa är länder med avsaknad av demokrati och Ryssland är dessutom utpekat som vår största säkerhetsrisk. Därtill finns en tydlig koppling mellan oljeutvinning och korruption. Och även om man inte bryr sig om var oljan kommer ifrån, är det en råvara förknippad med stora prissvängningar, som påverkar den ekonomiska utvecklingen i hela världen.
Att elektrifiering är den viktigaste vägen bort från fossila bränslen är de flesta överens om. I Sverige är förutsättningarna fantastiska, eftersom vi har bland de lägsta elpriserna i Europa. Även om vi idag har stor överkapacitet kommer vi att behöva ökad elproduktion för att möta ökade behov, samtidigt som vi kan tillföra mer fossilfri energi till det europeiska elsystemet.
Är kärnkraft ett sätt att minska beroendet av fossil energi och öka produktionen? Kanske på 15-20 års sikt, men knappast de närmsta åren. Kan ett ensidigt fokus på kärnkraft förlänga beroendet av fossil energi? Ja, framför allt om detta leder till minskat fokus på andra fossilfria energislag. På ett mycket olyckligt sätt har detta blivit en del av kulturkriget, och allsköns alternativa fakta sprids om vindkraft. En välskriven insändare i DN den 24 april av affärsenhetschefen för vindkraft och solparker på Tekniska verken i Linköping, ger en sansad bild av de ekonomiska förutsättningarna för vindkraft. Slutsatsen är att vindkraft är lönsamt vid ett genomsnittligt pris på 50 öre per kWh över året. Detta bör jämföras med regeringens förslag på en garanterad intäkt på 80 öre per kWh för kärnkraft. Ett argument som kärnkraftsförespråkarna för fram är att kärnkraft är baskraft som stabiliserar nätet och levererar även under de dagar då vinden inte blåser eller solen skiner. Detta är en sanning med modifikation. Under 2025 stod Oskarshamn 3 stilla i 224 dagar och Forsmark 1 i 129 dagar på grund av reparationer och underhåll. 2025 var därmed året med lägst elproduktion från kärnkraft under de år Sverige haft sex reaktorer. Ett annat argument handlar om bristande acceptans för vindkraft hos allmänheten. Det är ett märkligt argument från politiker som i flera år stått och vevat om stålskogar – förstår de inte att deras retorik påverkar opinionen? Och att de själva har makten att vända denna? Men det kanske skulle räcka med att politikerna lyssnade mer på vad allmänheten faktiskt tycker eftersom flera studier visar att en majoritet av svenskarna är positiva till att bygga ut vindkraften.
Förutom kärnkraft har Sverige också vattenkraft och kraftvärme som fungerar som baskraft, där produktionen är spridd bland många verk, och inte lika känslig för enskilda avbrott. Vattenkraften kan användas för att utjämna vindkraftsproduktionen. När det blåser kan man spara vatten i magasinen och när det inte blåser kan man öka produktionen i vattenkraftverken. Det finns också stora möjligheter att öka lagringskapaciteten med hjälp av batterier. I mars sattes ett imponerande rekord i Kalifornien då batterilager (som laddats med solel under dagen) stod för 44 % av konsumtionen under kvällspeaken i delstaten. Även i södra Australien har man nått en kapacitet där batterilager står för runt 40 % av elkonsumtionen under kvällstid.
Satsningar på förnybar energi kan också skapa beroenden av råvaror från mindre nogräknade stater, exempelvis av kritiska mineraler från Kina. Men om tillgången på dessa stryps påverkas framför allt nya satsningar och inte driften av befintlig infrastruktur.
Ur ett säkerhetsperspektiv finns alltså ett behov att minska beroendet av olja, vilket i Sverige framför allt handlar om att få bort bensin och diesel ur transportsektorn. Svaret är elektrifiering. Elen finns och produktionen kan byggas ut relativt snabbt med rätt förutsättningar. Tekniken är på plats. En kollega gjorde en klockren jämförelse med hur vi i början av pandemin på tre veckor gick över till digitala möten. En teknik som funnits sedan länge, men som inte hade flugit förrän det fanns tillräckligt starka incitament att byta beteende. Vår sårbarhet inför stigande oljepriser innebär ett starkt incitament för att snabbt minska beroendet av bensin och diesel. Omställningen är en investering i ökad beredskap som också leder till lägre kostnader när man väl kommit över den initiala investeringspuckeln. Här har privatpersoner, företag och politiken alla ett stort ansvar. Det finns ingen anledning att stå och beklaga sig över priset vid pump när det finns utmärkta alternativ på plats. Och inte att förglömma – det finns ju ett viktigt klimatskäl att fasa ut fossila bränslen!
Malin Forsgren
Partner 2050 Consulting
