Blir inte du arg?
Malin, du är så arg jämt. Den kommentaren fick jag höra på en middag. Det var en gammal bekant som hade förmedlat denna djupa insikt till middagsvärden som vidarebefordrade budskapet. Utgångspunkten var mina inlägg i sociala medier. Jag var tvungen att fundera över vad jag skrivit för inlägg det senaste året. Förutom bilder på min söta hund, är det framför allt länkar till krönikor. En del av dem har absolut ett ganska upprört tonläge, och handlar nästan alltid om klimatfrågan. Det finns många upprörande saker som sker i omvärlden som jag inte har skrivit så mycket om. Exempelvis jakten på invandrare som gått totalt över styr. Att åtminstone ett stort riksdagsparti på allvar ifrågasätter domstolars oberoende och myndigheters självständighet. Att alltför många politiker fullkomligt skiter i vad experter säger, och hänvisar till att det är tyckande, när det handlar om sakliga ståndpunkter baserade på forskning. Det här har jag dock inte skrivit så mycket om, för jag orkar inte få en svans av människor efter mig, vars inställning, som trots att jag själv tycker att den är uppåt väggarna, inte kommer att ruckas en millimeter av vad jag tycker. Men världens agerande i klimatfrågan, vad som är på gång att ske och vad vi borde göra kan jag inte låta bli att skriva om.
Vid närmare eftertanke undrar jag varför inte andra är mer arga än vad de är. Hur kan man inte uppröras över vad Trump håller på med? Inte för att jag tycker att det är så sorgligt att ledarskiktet i Iran har förgjorts, utan för att USA:s och Israels attacker får fruktansvärda konsekvenser i hela regionen. Hur kan man undvika att uppröras över att vi behandlar människor som skit? Människor som bott i Sverige i större delen av sitt liv, som oftast kämpat med att integreras och som bidrar både ekonomiskt och som arbetskraft, ofta i sektorer med stor personalbrist, som vården. Hur kan man inte bli upprörd över att extremhetta, skyfall, extra kraftiga stormar och torka har orsakat enorma samhällskostnader och mängder av dödsfall de senaste åren?
Är det så att det är coolt att vara lite loj och inte bry sig? Att det är ”finare” att sitta lugnt i båten, njuta av sitt lantställe på spanska solkusten, åka på sina golfresor och prata om barnens mer eller mindre lyckade universitetsstudier? Allt medan mänskligheten med allt högre hastighet närmar sig en punkt då livet som vi känner det kommer att ändras för gott. Det är ungefär som orkestern på Titanic. De spelade på medan fartyget sjönk. Skillnaden är att de insåg att de lika gärna kunde spela, för deras överlevnadschanser var ändå väldigt begränsade. Vi däremot, kan ju vända vår skuta, åtminstone om vi lägger om kursen nu och inte väntar.
Världsmeteorologiska institutet (WMO) har just släppt rapporten State of the Global Climate report 2025. Det är inte rolig läsning. Alla nyckeltal för global uppvärmning slår rekord (alltså negativa sådana). Men det verkar inte spela någon roll. Förutom i Danmark. Där var klimatfrågan högst på agendan inför valet. Men här hemma har vi viktigare saker att engagera oss i.
Under de närmsta månaderna står världen inför ett spännande vägskäl. USA:s och Israels attack mot Iran och Irans stängning av Hormuzsundet har drivit upp priset på olja och naturgas till toppnivåer. Men också konstgödsel eftersom en stor del av den globala produktionen passerar genom sundet. Enligt internationella energimyndigheten (IEA) är det här den största störningen av oljeleveranser i historien. Dessutom attackerar Iran energiinfrastruktur i regionen, vilket ytterligare ökar störningarna. Det är både oljeraffinaderier och naturgasproduktion som slagits ut. Man kan dra paralleller till oljekrisen -73, då Yom Kippur-kriget ledde till att OPEC lade embargo på 7 % av världens oljeproduktion. Den iranska revolutionen 1979 gjorde att oljepriset steg än mer. Dessa kriser ledde till en hel del åtgärder som minskade beroendet av fossila bränslen. Investeringar i kärnkraft, bränslesnålare bilar, etc. I Sverige ställdes hela värmesektorn om, vilket är en stor fördel för oss än idag. Frågan är vad responsen blir till den nuvarande krisen. Kortsiktigt har Sverige och vissa andra flera EU-länder gjort allt för att hålla priset på fossila bränslen så lågt som möjligt, vilket ur nationalekonomiskt perspektiv är rätt korkat eftersom man undviker att låta prishöjningen dämpa efterfrågan när utbudet blivit betydligt mindre. Tyskland däremot har annonserat satsningar på vindkraft och utökade elbilsstöd. Den långsiktiga reaktionen inom EU blir dock avgörande. Det volatila oljepriset gör omställningskostnader mindre problematiska. Redan Draghi-rapporten lyfte problemet höga kostnader för importerade fossila bränslen som en faktor som minskar EU:s konkurrenskraft. Någon lär ha sagt Never let a good crisis go to waste (eventuellt Machiavelli). Krisen kan innebära världens chans att frånkoppla oss från beroendet av fossila bränslen, vilket skulle vara väldigt bra ur många perspektiv. Låt oss ta den chansen!
Malin Forsgren
Partner 2050 Consulting
