Från bär på 1950-talet till toppmodern logistik – familjeföretaget som byggt framgång ”The Allson Way”

Är det någon som har varit i Åtorp? Ett litet samhälle där Letälven klyver samhället i två delar. Den ena ligger i Värmland och den andra i Närke. Vid stadens centrum står vägskyltar och pekar ut riktning mot de närmaste orterna Degerfors, Gullspång, Kristinehamn, Örebro, Svartå och Finnerödja. Det är här på Närkesidan som företaget Allson Lager & Logistik har ett av Sveriges största frys- och kyllager. 

Det som började med bärförsäljning i mitten av 1900-talet har i dag vuxit till en av Sveriges mest välrenommerade aktörer inom logistik- och lagringslösningar. Med bas i Åtorp driver tredje generationen Karlsson, Mikael tillsammans med pappa Lenny, vidare det som grundaren Allan Karlsson en gång startade – och gör det på sitt alldeles egna sätt. Att inte gå i andras fotspår är själva grundbulten i deras arbetssätt, något de kallar ”The Allson Way”. Det handlar om att tänka annorlunda, våga ta nya grepp och forma egna lösningar i stället för att kopiera konkurrenterna. Den filosofin har gång på gång visat sig vara en framgångsfaktor – och är en av anledningarna till att Allson Lager & Logistik i dag levererar tjänster i absolut toppklass.

Historien tar sin början på 1950-talet, när Allan Karlsson tillsammans med Gunnar Dafgård och David Eriksson drev företaget AB Jordgubbar. Affärsidén var enkel: köpa upp jordgubbar från de stora odlingarna runt sjön Skagern, samt blåbär och lingon från de djupa skogarna i Värmland och Dalarna, och sälja dem vidare. Men logistiken var långt ifrån effektiv. Bären skickades hela vägen till fryshus i Skåne – en omväg som varken Allan eller sonen Lenny tyckte var rimlig.
      Lösningen blev att tänka nytt. Med en spade i marken tog de saken i egna händer och byggde det första kyl- och fryslagret i trakten, strategiskt placerat i Sveriges demografiska mittpunkt: Åtorp. Det skulle visa sig vara ett drag som inte bara underlättade för den egna verksamheten, utan också lockade andra företag i behov av lagringsmöjligheter.
      När bärhandeln upphörde i början av 1990-talet valde Allson att helt rikta in sig på lager- och logistiklösningar. Under åren har företaget investerat i modern teknik, utvecklat tjänsteutbudet och förfinat sina arbetsprocesser – alltid med ”The Allson Way” som ledstjärna. I dag är de en pålitlig partner för livsmedelsbranschen och andra sektorer som kräver högklassig kylda och frysta lagringslösningar.

Jag möter Mikael Karlsson en varm och lite blåsig måndag i mitten av augusti. En handfull långtradare från olika europeiska länder står och lastar i gaterna. Det är tyst och fridfullt. En chaufför står och slår in ordernumret på en dator med en lång rad nationsflaggor på. Ett system där varje förare kan få instruktioner på sitt eget språk. En mini-Ica butik finns intill där chaufförer kan handla på sig lite proviant om de vill och behöver. En trappa upp finns ett mötesrum med utsikt över en liten del av lagret och mot ena väggen återfinns en lång rad priser, segerkrans och medaljer från Mikaels framgångsrika karriär som racingförare i olika klasser.
      Det var så vi möttes första gången, på Idrottsgalan i Örebro där vi satt vid samma bord, det var också där tanken på en intervju med honom föddes. 
– Jag är född och uppväxt i Åtorp nere vid älven kan man säga och har varit med hela vägen. Det var ju min farfar Allan Karlsson tillsammans med Gunnar Dafgård och David Eriksson som startade företaget AB Jordgubbar. Förr var det en gigantisk verksamhet i distrikten runt Skagen. Det var ju Miss Jordgubbe och ett par tusen jordgubbsflickor som jobbade i området.
      Men tiderna förändrades liksom inriktningen på verksamheten.
– I slutet av 1970-talet handlade man parallellt med lingon och blåbär där de skickade ner det till Skåne för att frysa in men så kom de på att göra sig av med jordgubbsdelen och byggde sig ett eget fryshus. I och med att de bodde här så byggde de här men hade man vetat vad man vet idag hade det kanske varit bättre att ha byggt i Finnerödja precis vid E20.

Jag tänkte på det när jag åkte hit att det är verkligen småvägar för att ta sig hit. Det är inga problem alltså?
– Man får vända och vrida på det och hitta de positiva delarna. I början när vi var små kunde det vara lite problematiskt men i takt med att vi har växt så går det bra. Vi har cirka 70 000 pallplatser idag och det innebär att vi är åtminstone ett av de tre största lagren i Sverige inom den tempererade sektorn.

Det måste vara en bedrift att få till det i lilla Åtorp. Hur har det gått till?
– Vi har ju en mentalitet här som du kan läsa på väggen därute. Att ”den som går andras fotspår kommer aldrig först”.

Men på hemsidan lyfter ni även fram ”The Allson Way”. Är det samma innebörd för er?
– Det handlar mycket om att inte titta så mycket på vad andra gör utan att vi går vår egen väg. Hade vi inte gjort det så hade vi aldrig kunnat expandera så mycket som vi gjort. 

Vad innebär er egen väg rent konkret?
– Vi äger inga egna varor själva utan är enbart tredjepartslogistik. Det är lite som ett dagis för matvaror kan man säga. Sedan har vi byggt alla frysar själva, vi gör det mesta själva för att behålla all kunskap inhouse. Vi vill också göra allting lite smartare, bättre och snabbare. Allting kommer ifrån en djup tävlingsinstinkt.
      Mikael Karlsson är även en framgångsrik racingförare med en lång karriär bakom sig vilket jag återkommer till senare i intervjun men den tävlingsinstinkten började tidigt i livet och håller i sig i företagandet.
– Jag har alltid tävlat ända sedan jag var liten och det är det som är så tråkigt idag att ungar inte får tävla. Hela livet går ju ut på att mäta resultat, du tävlar om det mesta i livet. Då är det ju lika bra att vara förberedd. Man lär sig ju faktiskt även av att förlora ibland. 

Är den här tävlingsinstinkten något som genomsyrar företaget generellt? Har din pappa samma inställning?
– Han har också kört rally så det finns där men jag är nog värre i det fallet. Jag ger mig aldrig. Som till exempel när vi skulle digitalisera lagret så tog vi in offerter och man kände sig bara lurad när man fick dem. Så jag bestämde mig för att bygga ett system själv. Det är 20-25 år sedan och det är det vi fortfarande använder.

Du hade alltså ingen förkunskap inom ämnet?
– Jag hade ingen utbildning eller förkunskap. Skillnaden mellan vårt system och andra är att vi anpassar oss efter det system kunden har. Visa oss de filerna så anpassar vi oss och allt sker utan kostnader för kunden. IT-konsulter gör det alltid så komplicerat för att de ska kunna ta bra betalt. Men egentligen är det bara filer som skickas fram och tillbaka. 

Det låter enkelt men är det så enkelt i dagens digitaliserade samhälle?
– Vi har jättestora företag som ligger hos oss och istället för ett de ska gå till sin IT-avdelning för att få rapporter så vänder de sig till oss för att det är mycket smidigare. Hos en av våra största kunder ligger det runt 20-25 automatmejl som tuggar och går vecko- och månadsvis med rapporter och annan information som de behöver. Sedan har vi utvecklat en portal där de i realtid kan se vad som händer. 

Allt det här har ni alltså utvecklat själva?
– Det ska vara enkelt för kunden men det klart att systemet är komplicerat i bakgrunden. Det är då det är bra att man har utvecklingen internt för då är det så enkelt för dem på golvet att när de kommer med idéer då kan man implementera det dagen efter. Istället för att man ska skicka iväg det till någon konsult som tar tid på sig. Att ha kunskapen i huset är en framgångsfaktor.
      En annan framgångsfaktor verkar konstigt nog vara platsen Allson ligger på, lilla Åtorp mitt inne skogen vid en älv, vacker men för en novis som jag långt ifrån allfarvägarna. Men Mikael har förstås en annan bild.
– Vi ligger mitt emellan de två demografiska mittpunkterna. Om man istället skulle ha ett lager i till exempel Helsingborg kontra här så sparar du cirka 30 procent Co2 genom att ligga här om du levererar ut till Ica, Coop och Lidl för att nämna några.

Hur stort område i Sverige levererar de kunder ni har?
– Det är hela Sverige. Samtidigt har vi kunder som mest återfinns i Stockholm och det lönar sig ändå att ligga här för dem eftersom det mesta är mycket dyrare i Stockholm. Vi äger ju både mark och fastighet och det blir en konkurrensfördel. Många hyr ju in sig hos fastighetsbolag och då är det förstås en till som ska ha sin del av kakan.
      I och med att Allson är ett familjeföretag som växte så det knakade så såg man för några år sedan att det behövdes något mer för att fortsätta utvecklas.
– Vi startade ett Advisory Board med olika kompetenser. Vi har möten en gång i månaden. Det har varit en rejäl boost att få in extern kompetens, inte för driften som sådan, mer för att bolla idéer och utveckla bolaget. För ett halvår sedan tog vi även in en platschef som gick in som delägare. 

Vad kan man mer utveckla i en sådan här verksamhet?
– Det finns massor men det kan jag tyvärr inte berätta just nu. Vi har en hel del i pipelinen. Men vårt mål de kommande två åren är att dubblera den anläggningen som vi har på andra sidan älven. Den byggde vi där eftersom vi inte fick göra det här. Så målet är att nå 100 000 pallplatser ifrån de 70 000 vi har nu. Då blir vi det största tempererade lagret i Sverige.

Men ni har inga smålager på andra ställen i Sverige utan allt utgår härifrån?
– Vi har tittat på det och inom gruppen Advisory Board har vi många olika planer inför framtiden. Vi tittar på eventuella samarbeten och är öppna för att hitta på saker. Det är det som är roligt, att utveckla företaget, det är där min vinnarinstinkt kommer in. Vi har också breddat vår verksamhet och börjat med torrvaror då våra frysrum går att ställa om både till kyl- och torrum. 

Det är dags att byta spår och prata lite om Mikaels karriär inom racingvärlden. Mötesrummet vi sitter i pryds av två hyllor med priser. Mikael har vunnit en hel del i flera olika tävlingsklasser som jag inte riktigt hänger med i då jag inte har inblick i den världen. Men lika länge som han på något sätt varit en del av Allson så har han även kört racing sedan han var liten och allt började med gokart.
– Pappa höll på med rally under hela min uppväxt. 1982 köpte de en gokart till mig och året efter började jag tävla. Sedan kuskade vi runt i landet och tävlade fram till 1990. 1991 tog vi sedan steget upp till racing där jag körde en serie som hette Formel Opel Lotus, en skandinavisk serie. Redan första året blev vi trea och då hörde ett tyskt team av sig och jag var nere och testkörde, skrev sedan kontrakt för att köra i den tyska serien 1992. Med två tre veckor kvar till premiär hörde de av sig och berättade att en annan förare hade kommit in och betalat mycket mer så det blev inget av det.
      Det blev starten på ett av Mikaels uppehåll under sin karriär som varit lite guppig när det kommer till kontinuitet åtminstone för resultat har han hela tiden haft när han väl tävlat. Antagligen på skicklighet men även den där vinnarattityden han bär med sig.
– 1997 kom Volvo med en standardbilssatsning i Sverige för STCC började bli rätt stort. Då köpte vi en sån bil och gjorde i ordning den och körde den serien det året. Sedan blev jag för gammal för den klassen som var en juniorklass upp till 25 års ålder.
      Då blev det ett nytt uppehåll som denna gång höll på under tre år. Men 1999 så togs ett nytt beslut om att satsa men då i något helt annat.
– Vi köpte en Formel 3 bil och drev den privat i egen regi det första året. Insåg efter säsongen att vi gjort ett fel med bilen på vårsäsongen som gjorde att vi hade saknat 20 hästar under hela säsongen. Året efter körde vi i ett team och då vann jag både SM och NM. Efter det så åkte vi i Europaserien i något som hette Formel Renault.
            Därefter blev det ett långt uppehåll igen då Mikael och övriga inblandade byggde vidare i företaget och under den tiden var Mikael inte i närheten av en racingbana.
      2018 så väcktes tävlingslusten igen mer av en slump och en sponsringsförfrågan angående en annan förare i en klass som heter Legends. Det slutade med att Mikael började köra då det fanns en bil ledig.
– Vi köpte den bilen och körde det året. Redan första träningen så var jag tvåa så det kändes som att det skulle fungera. Sedan var vi över till Las Vegas på hösten och körde i världsfinalen där jag var i ledning på sista varvet men blev omkörd. Året efter det åkte jag något som heter V8 Thunder Car.
      Även där blev det framgång med topplaceringar vilket Mikael placerat sig i alla racingklasser han tävlat i. Men ännu återstod ytterligare ett par serier att köra i.
– Efter V8 Thunder Car gick jag in och körde i STCC. Första året i privat regi, andra året i ett ordentligt team. Då förstod man varför man inte hängde med första året även om jag vann ett race. Därefter åkte jag Porsche Carrera Cup vilket inte passade mig alls men jag fick köra på Le Mans i Pro Am klassen och hamnade på podiet som tvåa vilket inte många svenskar gjort.
      Då är vi framme vid 2024 och vid den tidpunkten hade inte Mikael tänkt att göra så mycket mer inom racingen. Men det tog inte slut där.
– En vecka innan testerna inför STCC hörde Tobias Brink ifrån teamet Brink Motorsport av sig och ville att jag skulle köra för dem. Jag tackade ja och ifrån det så var jag snabb från första testet till sista racet.
      Det innebar också att Mikael blev STCC-mästare på Mantorp Park. Säsongen 2025 ställdes dock in men Mikael fortsätter köra samtidigt som han är med och driver Allson Lager & Logistik. Vinnarinställningen är påkopplad på alla fronter.
– Allt det här handlar nog om det där att testa sig och så hur långt man kan gå vare sig det handlar om företaget eller racing.