Hannah Christofferson – Startade egen däckfirma efter 21 år inom sjukvården

När Hannah Christofferson tröttnade på demensvårdens ständiga nedmontering så bestämde hon sig för att sluta efter 21 år i ett yrke hon tyckte väldigt mycket om. Men vad skulle hon göra istället? Varför inte starta en däckfirma, sa en vän. Sagt och gjort. Sedan 2017 driver värmlänningen Hannah HC Däck i Hidingsta strax utanför Örebro.

HC Däck ligger alltså i Hidingsta invid länsväg T677 vilket på sätt och vis är en bortglömd väg mellan de ”stora” pendlarvägarna 207 mot Stora Mellösa och Odensbacken eller 51 mot Kvarntorp och vidare mot Norrköping.
Hur kan man ha en fungerande affärsverksamhet i en sådan avkrok och hur kom det sig att Hannah Christofferson så drastiskt bytte väg i livet efter 21 år inom sjukvården? Det är ett par frågor som får svar i den här intervjun när ni fortsätter läsa. För det tycker jag att ni ska göra då det är en fin berättelse.

– Jag är 46 år och uppväxt i Värmland utanför Karlstad. Jag gick omvårdslinjen på gymnasiet så jag är utbildad undersköterska och hamnade ganska snabbt inom demensvården. Jag läste emot psykiatri och tyckte att det var spännande. Det var ett jobb som jag gillade.

Vad var det i jobbet som tilltalade dig?
– Jag har alltid tyckt om att jobba med människor. I just demensvården finns det dessutom andra utmaningar än i andra områden. Jag har dragit mig åt att jobba med dem som har lite svårare symptom när det gäller psykiska symptom och vidareutbildat mig inom det. 
Dessutom har Hannah gått en specialistutbildning här i Örebro för att fördjupa sig ännu mer.
– Jag utbildade mig till Silviasyster vilket är en specialistutbildning inom demensvård. Så jag har alltid dragit mig till de allra tuffaste utmaningarna inom just demensvården.

Du var alltså väldigt tidigt klar över vad du ville göra och arbeta med?
– Det var nog så att jag tidigt var inriktad på det här. Jag gillar att det inte är så självklart att bara gå in och duscha- eller klä på någon utan att jobba med mig själv för att få den här personen att göra det. Man får använda sig själv som ett arbetsredskap på ett annat sätt.

Du har jobbat i många år inom demensvården. Hur har den förändrats?
– Jag brukar säga att jag tyvärr varit med om en nedmontering under hela mitt yrkesliv inom äldreomsorgen. Hur mycket man än gillar jobbet, vilket jag fortfarande gör, så kände jag till slut att jag enbart släckte bränder. 
– När man slits mellan att hjälpa en med sin ångest eller hjälpa den som bränner sina fötter med varmvatten. Man hinner inte med båda och då hamnar man i det etiska dilemmat och inre stressen att någon kommer att få lida över att jag inte hinner.

Det låter hemskt att behöva välja på det sättet? 
– Till slut så kände jag att det här håller inte, jag räcker inte till, och blev sjuk. Inte utbränd utan andra symptom så i slutändan så frågade jag mig själv om det var värt det. Det finns inte längre de rätta förutsättningarna eller resurser längre. Man inser att när man jobbat sju jular i rad att det inte är värt det. Inte ens lönen är bra utan det som drivit än är att man känner att man gör en insats för en annan.

Är det i Värmland som du haft din anställning hela tiden?
– Nej, jag jobbade i Värmland under några år innan jag flyttade till Stockholm där jag jobbade på några olika arbetsplatser för att till sist hamna i Örebro. Så jag har varit i några olika kommuner och län och det ser likadant ut överallt. Det är besparingar som görs uppifrån på regeringsnivå. 

Men de lyssnar inte antar jag då?
– Jag har suttit med politiker, jag har utbildat och haft handledning och det ska satsas säger man men i slutändan så drog man bort pengar istället. Till slut kan inte två personer utföra det arbete som tio gjorde tidigare.

Till slut gick det alltså inte längre för Hannah så hon slutade och började fundera på vad hon skulle göra istället. Hon sökte några jobb men kände någonstans att hon var fast i vårdfacket där hon hade full kontroll på allting.
– Det var jättesvårt att ta mig ur det facket. Jag hade varit där i 21 år, jag var gediget utbildad, jag kunde och visste vad jag gjorde. Vad man än sökte för jobb så sa de att du har ju jobb. 
Men så kom det ett udda förslag som skulle vända allting upp och ner samt leda in Hannah på en för en kvinna ovanlig yrkesväg.
– Min man har en barndomskamrat som har däckfirma i Värmland. En dag slängde han ur sig frågan om inte vi skulle ta och starta en däckfirma. Då kände jag spontant att vi kanske ska prova det.

Verkligen ett spontant och till viss del drastiskt beslut? 
– Det är verkligen inte så jag är. Förvisso gillar jag att lära mig nya saker men jag är inte en sån som spontant drar igång en firma. Men det kändes lite som att jag hade chansen till något nytt. Jag har ju haft vännen som lite mentor och som support.

Men det är ett stort steg från vården till däckverkstad.
– Nu är inte själva verkstadsbranschen helt ny för mig. Jag har alltid haft det med mig lite grann att vara i den miljön. Alla höll på med bilar där jag växte upp så just det var jag inte så orolig för.

Sagt och gjort, Hannah köpte in maskiner från vännen i Värmland samt fick lite utbildning sedan drog hon igång. Men tanken var inte från början att köra fulltid utan att ha det som en sidoverksamhet men så blev det inte riktigt.
– Jag hade inga andra ambitioner än så att fortsätta arbeta deltid med det jag jobbade med. Tänkte mer att det kunde vara kul att lära sig nytt och prova på någonting annat. Det kändes också skönt att slippa ansvaret med att arbeta med människor på det sätt jag gjort då däck och verkstad inte ger mänskliga konsekvenser och lidande.

När i tid är vi nu när du tar steget? 
– Mitt i höstsäsongen 2017 drog jag igång verksamheten. Men då hade jag ingen lokal utan körde i uthuset här bakom med lite maskiner och sålde lite däck. Så det rullade på direkt.

Hur hittade du dina första kunder? Hidingsta är ju inte direkt mitt i centrum av allting.
– Det funderar jag på själv ibland. Hur vågar de komma hit? Skratt. Men det enda jag gjorde var lappar som vi åkte ut med till bland annat Ekeby-Almby och sedan spred det sig. Jag skapade även en Facebooksida ganska fort samt någon annons på Blocket.
Till en början var det mest strökunder som kom förbi och det var inte så mycket däckskiften utan Hannah sålde mest däck men ett minne sitter fast och det hände ganska fort efter att firman var igång.
– Jag kommer ihåg hur vi en kväll hade hela gräsmattan full med folk som stod och väntade och jag minns den stressen än idag. Men fråga mig inte hur det gick till men ganska snabbt rullade det på och redan till vårsäsongen 2018 var vi ju tvungna att börja planera bättre.

Det är sonen och du som är de som driver företaget?
– Min son har varit med från början och hoppat in men efter att han gick klart skolan så har han hängt med. Vi har fortbildat oss och försöker hänga med i allt nytt för det är mycket ny teknik.

Berätta för en okunnig vad det är som är nytt och utvecklas?
– Det händer väldigt mycket inom hela fordonsbranschen. Det är mycket fokus på återvinning och miljö. Det kommer mycket mer teknik i bilarna som ska fungera ihop med hjulen. Så det gäller att hänga med i allt det här så vi åker ofta på mässor och är med på utbildningar och fortbildar oss.

När byggde ni det fräscha garaget? För ni kan väl inte ha varit i uthuset så länge med tanke på den snabba utvecklingen?
– Redan 2018 sa vi att vi måste ha en lokal och då byggde vi garaget. Då tyckte vi att det var jättestort men redan efter ett år så kändes det jättelitet. Vid den tidpunkten började vi skifta däck och startade däckhotell så idag är det på tok för litet. 

Det känns som att ni ligger efter lite i utvecklingsfasen när det kommer till företagets faciliteter? 
– Lite så är det att vi alltid har lite för lite utrymme. Men nu är vi i planeringsstadiet till att bygga en ny verkstad på andra sidan vägen. Som vi sedan hoppas ska kunna hålla ett bra tag.

Jag noterade den stora grushögen på andra sidan. Har ni påbörjat det arbetet? 
– Det är vår grushög det… Skratt. Vi håller på med infartsvägen och har en plan framåt men det kommer ta lite tid. Det är dyrt att bygga just nu men jag har insett att om jag ska hålla på med det här då måste jag tänka framåt. Just nu är vi i den fasen att vi hyr in personal under däckbytarperioden och då är man några stycken där inne så då blir det trångt. 

Till slut släppte Hannah sitt extraarbete inom vården efter en halkolycka och sjukskrivning som gjorde att hon hade svårt att jobba med sina patienter. Istället gick hon fullt in i företaget HC Däck i vilket hon efter ett tag insåg att även det handlade om att möta och arbeta med människor.
– Jag träffar väldigt mycket folk även här i det här jobbet och de kommer faktiskt väldigt nära. Så jag har mycket nytta av min bakgrund i det här jobbet.

Tänker du på psykologin då eller något annat?
– Vi träffar personer som är i olika faser i livet och på något sätt har den här platsen blivit lite av en oas vilket är fantastiskt och det var ingenting som jag trodde på heller. Jag hade inte förväntat mig att när man åker och köper däck så möter man människor som berättar sina livshistorier. 

Kan det bero på att du genom den du är och det du jobbat med på något sätt bjuder in till det utan att du är medveten om det? 
– Kanske det men framför allt att det inte är så stort här utan det blir lite mer personligt. Vi springer inte bara förbi utan tar oss tid till att samtala och tycker det är kul att möta våra kunder. Kundbemötandet är egentligen det primära för mig och däcken det sekundära.

Vad har ni för kundkrets? Är det mest ifrån närområdet? 
– Vi har alla möjliga typer av människor som går igenom alla möjliga skeenden i sina liv, både bra saker och väldigt jobbiga. Ibland tror jag många tänker att ni är en liten firma på landet så ni har säkert den här typen av kunder. Men så är det inte. Vi har företag och privatkunder ifrån alla samhällsklasser vilket är väldigt spännande.

Det låter verkligen som att HC Däck är lika mycket en mötesplats som däckfirma och att det passar dig väldigt bra?
– Däck är kanske inte min stora passion i livet utan det hade kunnat bli vad som helst men nu trivs jag väldigt bra med det jag gör.

Du jobbar med din son. Hur är det?
– Ja, ofrivilligt indragen… Skratt. Nejdå, det är han inte, jag har försökt att skuffa iväg honom några gånger för att han ska prova andra saker men han har valt det själv. Han har alltid haft ett intresse för företagande och han har ju varit med hela vägen och sett hur vi växt och utvecklats och det finns en lärdom i det.

Hur har det varit för dig att gå från långvarig anställd till att starta företag? 
– Vissa saker har varit svårt för att man inte haft kunskapen men jag har varit noggrann med att skaffa mig kunskap och att ha folk runt mig med kunskap. Vissa saker får andra göra åt mig vilket kan vara skönt då bokföring till exempel knappast är en passion.

Har det varit svårt att ta sig in i branschen och då menar jag inte kunder?
– I början köpte jag i princip bara däck ifrån firman i Värmland medan jag nu har fem olika grossister. Att skaffa kontakter och nätverka är ju en utveckling i sig. Att bli inbjuden till däckfabriker, till exempel, vilket jag blir.

Det blir naturligtvis intressant för branschen när du börjar visa resultat dessutom förstår jag.
– Jag brukar säga att vi har en lite falsk fasad då vi ser så små ut men vi säljer ändå cirka 4000 däck om året och då börjar det bli volymer och då blir man intressant. 

Är det mycket utveckling på själva däcken i material och så vidare?
– Det ska vara mer miljövänliga alternativ i däcken, det kommer även andra typer av däck. Med elbilsutvecklingen så kommer det till exempel däck som vänder sig mer till elbilar. Det kommer även mer teknik i däcken, det kommer chipmärkningar och andra saker även om man kan tro att däcken enbart är svarta och runda.

Framtiden med grushögen på andra sidan innebär utveckling och växande förstår jag?
– Ja det gör det! Vi har ett underlag och jag vill inte säga nej vilket vi måste göra nu ibland. Vi har inte kapaciteten så det klart att det är vår tanke och mål att vi ska ha större lokaler. Vi är inte ute efter att bli några däckmagnater men vi vill kunna ta emot kunder på ett bättre sätt än idag och skapa bättre arbetsmiljö.
– Vi vill också kunna utvecklas och ta emot husbilar och det kommer vi förbereda för dessutom kan vi behöva lite andra maskiner för att kunna ta motorcykeldäck eller lantbruksdäck som vi får förfrågningar om ibland.

Hur ser tidsprognosen ut för nybygget?
– Vi har en plan att få till markarbetet i vår och skulle hela byggprojektet vara klart inom tre år då skulle jag känna mig nöjd.