En demokratisk vision och beslutsstrategi

Text och bild: Karin Jonsson. Hjärnans försvarare i AI-racet.

Jag påminner återkommande om det som väl borde vara det effektivaste löftet för politiker att hålla: Snabb tillväxt av sammansvetsande strategier som gör det möjligt för så många som möjligt att bidra till handlingskraftiga lösningar i sin egen vardag. Något som skulle kunna liknas vid AI-sfärens tankar om ”super alignment”; att högt prioriterade mänskliga värden och mål i framtiden styr AI-robotarnas algoritmer. Något som bevisligen bara är en dröm.

Det finns en allmän uppfattning att arbetsgrupper får problem med sin effektivitet när de är runt 20 personer. Av mitt eget systematiska utredningsarbete vet jag att problemet med styrning startar långt tidigare än så. Bland annat har jag fått följande svar: De flesta verksamhetsledare:
1) Har hört att man ska ha en vision, en verksamhetsidé, tillväxtmål och strategier för genomförande.
2) Saknar kunskap om och förståelse för vad man ska ha en vision till och hur den formuleras för att bli den dagliga ledstjärna som verksamhetens alla individer behöver för att vara meningsfull.
3) Saknar kunskap om hur delmål formuleras och förankras generellt och specifikt för att undvika målkonflikter, leveransproblem och suboptimering.

Kompetensbristerna gör att verksamhetsledare och dess verksamheter konstant lider av överbelastning eller stiltje. Stressade organisationer och personer som fattar beslut reaktivt och kortsiktigt, bortom egen kontroll och styrningsmöjlighet.

——–

Ett exempel:
Företagets vision/kundlöfte:
Exempel 1: Vi ska bli det bästa företaget inom vårt specialistområde.
Exempel 2: Vi ska bidra till hållbar utveckling.

Primärt för vem finns verksamheten? Den frågan är oftast obesvarad.
(Med fokus på kundvärden löses de flesta synkroniseringsproblem.)

Hur lyckas? Genom snabb tillväxt med stöd av digitalisering, internationalisering och värdeord.

Förankringsstrategi/Hur!
– Delegering av ansvar till personer för olika delområden.
– Delegering av personalansvar, ekonomiansvar, lönesättning och ansvar för arbetsmiljö inom respektive delområde.
– Stimulans genom ekonomiska belöningar (lön och provisioner), tillämpning av modern teknik, chefsroller och andra titlar.
– Finansiella årsmål och budgetar planeras centralt och fördelas ut. I bästa fall följs de upp.
– Kund- och medarbetarundersökningar som eventuellt följs upp.
– Ensidiga informationsmöten med osammanhängande agendor som aldrig förändras.

——–

Osynkroniserade ledningsstrategier och stödstrukturer bidrar till avsaknad av både incitament och möjlighet till såväl samarbete som löftesuppfyllelse. Det leder bara till oföränderligt ensamarbete och förtroendekris. En energilös kultur och stämning där människor endast jobbar för den lön, titel och pension som de kan få. Där kundvård och kundvärde (medborgarvård och medborgarvärde) har ersatts med egenvärde och vanvård.

Problemet med effektivitet löses med ledningskommunikation och stödstrukturer som högprioriterar samspel på individnivå. Förmodligen det effektivaste problemet för politiker att lösa. Primärt i sin egen närmiljö. Eller hur tänker du?